I wish you could see the well hidden sorrow in my eyes, feel the pain in my heart and hear what I am thinking. You fill my entire body with your words, still the emptiness remains and I drown in my forgotten tears that you never saw. We'll never know the words of the final chapter that we quickly threw away, even though neither of us wanted to but the distance devoured us and we fell apart. You know, I really miss you, my one and only love.

Klockan är 10:42 och jag har inte sovit någonting (igen), för jag lyckas vända fel dygnet hela tiden. Jag funderar dock på att gå och sova, men jag känner mig så förvirrad och övergiven av någon anledning.

Någon halvmysig fluor-sak har jag på tänderna också, var verkligen jätteroligt att besöka tandläkaren och ligga där och få vatten i halva ansiktet. Inte. Är så trött på min tandvärk också, men det är ju priset man får betala när man missköter tänderna... Tandläkaren sa att jag inte fick äta eller dricka under den följande timmen då jag fick fluor-saken, och då frågar jag "får jag röka?", underbar fråga att ställa till en tandläkare.

Lat som jag är tar jag även bussen några hållplatser som hade tagit cirka tio minuter att gå, men när jag kommer hem är jag hur pigg som helst, fast så nämner mamma orden "städa rummet" och då blir jag genast för trött för att göra någonting annat än att sitta och spela, vilket för övrigt gick rent åt helvete. Skäms lite.

Godnatt, kära barn.

Det har varit en chill och mysig dag idag. Regnigt väder, vilket jag älskar, och så var jag med T i ett par timmar.

Nu har jag dock suttit och spelat i ca. sex timmar, vilket är rätt lite för att vara jag, men eftersom jag sovit och gjort annat hela dagen så får det bli så idag, för nu är jag faktiskt trött! Skulle dock gärna fått mer wins innan jag ska sova, fast nu har alla andra redan lagt sig och det är rätt mycket tråkigare att bara spela med randoms.

Oh well, godnatt!

Det börjar bli segt nu, att bara sitta hemma om dagarna och knappt göra någonting. Det mesta jag gör är att spela och sova, någon gång då och då träffar jag någon polare (som jag dessvärre glidit ifrån en del nu), så jag hoppas att praktikplatsen snart är ordnad så att jag kan ta tag i mitt "veckoliv" igen. Antagligen kommer jag att praktisera på vårbruket i Burlöv, eller i någon trädgårdsanläggning. Det kommer bli härligt att vara ute så mycket nu när det äntligen börjar bli vår.

Från det ena till det andra, någonting jag stör mig på är folk som påstår att man inte har något liv om man sitter vid datorn och spelar så pass mycket som t.ex. jag gör. Jag förstår att man inte bara kan stänga av sig från verkligheten, och det gör jag inte heller, men om man exempelvis jämför detta med någon som är ute och dricker varje helg, så är det bara utgifter på ett rus som kommer att vara under kvällen och förstöra nästa dag, när man lika bra kan spendera pengarna på någonting vettigare eller spara dem helt och hållet. Det är ju heller inte så mycket till liv man har om man i princip bara bränner upp sina pengar varje helg. Dessutom kan jag ju då berätta att jag faktiskt fått en del bra vänner genom mitt spelande!

Jag tror att jag ska gå och lägga mig nu, detta blir nog första "tidiga" natten på ett tag, då klockan bara är runt halv tre. Man blir trött av att spela i tolv timmar.

Man tröttnar väl aldrig på att skriva extremt onödiga blogginlägg och eftersom jag inte har någonting alls som är bättre att göra så tänker jag väl "falla för trycket" igen.

Det är sjukt hur mycket jag egentligen sitter vid datorn och (mest) spelar nu när jag inte går i skolan eller gör någonting alls. Jag avslutade nyss ett samtal på Skype som varade i nästan fem timmar och har spelat majoriteten av den tiden. Det är dock inte mycket, egentligen, eftersom jag brukar vakna på eftermiddagen och sitta och spela till kanske sex på morgonen. Ohälsosamt.

Däremot är det riktigt jävla nice när det går bra för ens lag, g-g-g-godlike! Då går det lättare att sova och ta igen sig inför nästa dags spelande. Yep, jag är en nörd, och jag är stolt.

Vill inte ha dessa kvävda rop inom mig som jag tvingas tränga undan trots smärtan det orsakar mig, men för mig finns det inget val. Det är svart på vitt, en ständig kamp för att urskilja tankarna från den ilande ångesten. Jag har aldrig riktigt lyckas nå ända fram, trots att jag haft rätt väg framför mig gång på gång så har hinderna lyckats lura mig till att vända om igen och jag hamnar i den onda cirkeln som livnär på min svaghet. Det finns ingenting kvar, bara tomma löften som gnager i huvudet i tron om att det någonsin kan bli sanning, att det kommer att förändras. Det är för mycket skuld som väller upp inom mig då jag försöker tro att jag faktiskt är värdig någonting, inte ens tårarna som flödar är jag god nog för.

Har jag levt i en dröm eller har det varit verklighet?
Så många stunder som jag tvekat utav dumhet
Vad finns det kvar när hjärtat brustit, gått i tusen bitar
Vad ska man göra när orden brister, ska man skrika?

Ska man ligga, hålla käft, kanske bara lipa?
Eller ska man ge sig ut och känna alla svika,
Möta rädslan, en massa folk som man vill undvika
Kanske drömma sig bort till det sagolika

Jag hatar ångesten som ilar genom min kropp, jag är ovetandes men samtidigt inte. Jag kan garantera att de flesta som tror sig känna mig i själva verket inte gör det, ni känner min fasad, men jag öppnar mig inte, och oavsett så skulle det bara varit en halva ni fått veta om. Vissa känner en, andra känner en annan men aldrig att jag skulle blotta mig och låta er krossa mig mer än vad som redan gjorts, jag riskerar inte stegen jag tagit för er som så lätt skulle kasta bort mig som vilket skräp som helst.

Ni alla har fel, så jävla fel.